lisajosefinas

Jag vet inte varför jag bloggar av och an, ibland kanske för att jag är rastlös eller är det bara ett äckligt bekräftelsebehov? Även om inte många läser min blogg, och när jag ser att det är en stadig siffra på ett visst antal några dagar i rad blir jag givetvis glad men ändå under jag vem som gottar sig i mitt liv, tankarna och om det är vän eller fiende. Visst är det mitt val att skriva ut om min vardag, det lilla jag skriver. Just idag har vart en dålig dag. Jag har vart omringad av vänner och mys i solen men ändå har jag känt mig tom. Det är så mycket som jag vill men ändå vet jag inte vad. Jag har så mycket tankar inom mig så ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen. Jag älskar allt runt omkring mig och när man får såna här dippar i vardagen så känns det så ovanligt att man inte vet hur man ska handskas med det. Jag är en impulsiv person med mycket känslor och gillar snabba handlingar, men ibland så måste man låta saker och ting ta tid.

Jag vet inte vart jag vill komma med allt detta svamliga skriveriet. Gissar på att det bara är skönt att skriva av sig.